Zesty of Life

Kapitel 2 – Zesty of Life

Episod 1 handlade om ungdom.

När den var över lämnade vi den inte riktigt bakom oss. Vi hamnade istället i det där området som kommer efteråt – när man förväntas börja förstå vem man är, vad man håller på med och vart man är på väg.

Det blev en vecka med fem filmer.

Donnie Darko öppnade dörren med Mad World. Någonting skavde.

I Vanilla Sky såg världen fortfarande ljus och normal ut, samtidigt som någonting uppenbart var fel. Där fick Good Vibrations göra ungefär samma jobb hos oss.

På onsdagen kom Waking Life. En film där människor går omkring och försöker förstå verkligheten medan de befinner sig mitt i den. I en av scenerna pratar en man om att dansa salsa med sin egen förvirring.

Vi hade tänkt spela tango.

Det gick inte.

Låten fanns inte i Instagrams musikbibliotek.

Det borde ha varit en ganska liten detalj, men vid det laget hade veckan redan bestått av bilder som inte ville bli rätt, manus som fick skrivas om och små saker som hela tiden gled ur händerna.

Till slut blev kontrollförlusten mest stress och ilska.

Så Break Stuff med Limp Bizkit blev en ventil.

På torsdagen gick vi vidare till A Scanner Darkly. En film om människor som börjar tappa greppet om både verkligheten och sig själva. Studion blev kvar, men världen runt den fick samma rotoscopiska sprickor.

Sedan kom fredagen och Spirited Away.

Efter en vecka av märkliga verkligheter, förvirring och identitet behövde berättelsen inte bli mörkare.

Den behövde landa.

Always With Me fick göra det.

Episod 2 började i känslan av att någonting inte stod rätt till och slutade utan att allt hade blivit begripligt.

Det var kanske hela poängen.

Man behöver inte alltid förstå världen innan man fortsätter genom den.