Samma mynt, olika sidor
Zesty World
Kapitel 1 – Samma mynt, olika sidor
Det började med en vänskap som redan liknade en film.
En vän till Palito stannade en natt. Natten blev en vecka, veckan fortsatte och till slut var han inte längre en gäst utan en del av möblemanget. De rökte, sjöng och dansade. De skrattade, bråkade och blev sams igen. Framför allt tjafsade de – med samma envisa kärlek och märkliga lojalitet som killarna i Dom kallar oss mods.
Den första låten som spelades var FamFam4000, låten som kanske mer än någon annan påminde Palito om de där dagarna förr. Där började Zesty Radios första episod. Inte i filmen och inte på sextiotalet, utan i minnet av en modern modsvänskap som ingen ännu hade satt något namn på.
På fredagen valde Zesty att spela Salem Al Fakir för Palito, som en hyllning till honom och vännen. Musiken fick bli ett sätt att gå tillbaka till den där tiden utan att försöka återskapa den.
Sedan kom helgen. Helgkillen spelade Rhythm of the Night, en låt som tog sig hela vägen in i Zestys internetsurfande och det gamla memet:
Is this the Reebok or the Nike?
På söndagen spelade Helgkillen Stockholmsvy. För ett ögonblick lämnade vi soffan och såg staden ovanifrån. Samma Stockholm som berättelsen snart skulle hitta tillbaka ner i.
Det slutade med att Zesty spelade Las Nike.
Bakom skämtet fanns någonting som passade berättelsen bättre än det först verkade. Nike, märkeskläder och sneakers är också ungdom, status och tillhörighet. Vad man har på sig kan säga vem man är, vem man vill vara och vilken grupp man vill tillhöra.
Och apropå status tog musiken oss vidare till Italien och IVA:s Incontro. En låt från en annan tid och ett annat språk, men med samma blick mot klass, pengar och människans plats i världen.
IVA hade dessutom samplats av Latin Kings.
Och där var vi plötsligt hemma i Stockholm igen.
Latin Kings blev en del av vägen vidare – inte bara genom IVA. De hade också samplat Dom kallar oss mods, filmen och musiken som skildrade en generation unga stockholmare utanför det ordnade vuxenlivet.
Och Dom kallar oss mods låg närmare Palitos egen historia än någon hade planerat.
Palito och vännen. Soffan, tjafset, nätterna och åren då man fortfarande kunde leva som om morgondagen var ett problem för någon annan.
Så episodens väg slutade där den egentligen hade börjat.
I Vitabergsparken.
På samma gator där Palito och vännen en gång hade levt sin egen version av historien.
Vi började med en modsvänskap.
Vi avslutade med en modsvänskap.